En resa utan slut
En dag fick jag inte längre tillgång till preventivmedel pga att jag va för överviktig och riskerade blodpoppar med mera. Detta va i November 2010. Jag fick preventivmedel i 1 år till, hade jag inte gått ner något i vikt då så skulle hon inte skriva ut något mer, om inte resultat visades. De va mitt wake up call. Kärringen skulle få se! Maj 2011 gick jag med i något som skulle förandra mitt liv för alltid, vikt väktarna. Det här är min resa mot ett hälsosammare och gladare liv, med god mat och till sist ett möte med barnmorskan.
En resa utan slut låter väldigt negativt, men det här med vikt minskning är en ständig resa... utan slut. Jag måste varje dag tänka och planera min mat och mina utflykter. Jag kan ibland inte göra spontana saker såsom fika på stan för att jag inte har budget som täcker de jag vill äta under fikan. Där kommer mina aktiva val in, måste man äta något för att tillbringa tid med någon? För det är väl det de handlar om? Ta en fika på stan och prata? Kan jag inte prata under tiden jag njuter av en kopp te som egentligen bara är.. varmt vatten? Hade en fika på stan varit för 3 år sedan hade det förmodligen både varit lunch som bestått av en bakad potatis någonslags röra med kött räkor eller kycklig och kanske petat i mig lite av salladen bredvid men efter det att jag ätit upp både brödet man får till, potatisen och röran efter de en godbit i form av wienerbröd eller liknande.
Idag har jag helt andra erfarenheter, jag äter mat när jag är hungrig, frukt nät jag är sugen på någon form av mat men inte är hungrig.
Min max vikt 2009 va 104kg... 104kg de är ju en hel karl! Den maxvikten höll i sig till runt hösten 2010 då jag började må dåligt pga ett dåligt förhållande. Vikten började sakta dala ner pga att jag valde träning framför hemmakvällar med den jag bodde med. Februari 2011 blev jag ensamboende i min fina lägenhet och då började min vikt verkligen dala neråt. Från Hösten 2010 till 30 Maj 2011 hade jag gått ner 13 kg och då... den 30 maj 2011 vägde jag in mig på vikt väktarna 91kg. Där börjar den verkliga utmaningen. Jag hade fortfarande problem med mitt ätande och jag kände att ett dåligt förhållande kan inte vara nyckeln till vikt nedgång. Så min kära vän Malin tog mig i handen och tog med mig till en underbar människa som har tagit hand om mig i vått och tort.
I början hos viktväktarna tyckte jag att de kändes sekt liknande, idioter som sprang runt som yra höns köpte för små choklad barer och böcker och kok böcker... va ska man ha kokböcker till när det fanns chips och dipp det står ju på baksidan hur man rör ihop röran och mackor har dom helt tappat fattningen? Vad är det för fel på mackor?
Idag förstår jag.
Jag gick dit ställde mig på vågen fick mina dagliga pro points uträknade vilket va 33. Jag förstod ingenting. Sedan satt vi där på 30 minuters långt möte, ett möte som förändrade mitt sätt att tänka. Hanna förklarade att min frukost egentligen är halva mitt dags intag. Min frukost kunde bestå av 4 rostade ljusa mackor med kokt ägg ost och marmelad på och smör naturligtvis vilket resulterade i pro points värde - 18 vilket för mig idag är middag och frukost.
Mackor chips och dipp är min bov i det hela. När jag hade ätit min middag blev jag ofta sugen på kvällen vilket resulterade i chips och dipp eller mackor med vitlökssmör på eller liknande.
Thats my story... i den här bloggen kommer ni få följa mitt liv från hur det var genom tillbaka blickar och vilka utmaningar jag verkligen ställs för. Viktminskning är inte lätt, de va lättare att gå upp i vikt. Men det är roligare att gå ner i vikt.
104 kg Lina Zetterström