Tänkte rätt men fel
Under mitt liv har jag bestämt mig flera gånger att gå ner i vikt och sprungit ut i spåret direkt kört slut på mig själv, hem och ätit "rätt" fullkornspasta, ägg, skinka ja allt man tror är rätt. Ju mer jag motionerade och tränade ju mer åt jag för jag trodde att man skulle göra så ju mer energi jag gör av med desto mer behöver jag få i mig för jag tränar ju.
Jo då, de hände inte mycket på vågen och jag lessnade efter en vecka så där höll jag på.
Jag gick ner i vikt rejält när jag gick i 6 klass, då svalt jag mig själv genom att bara äta sallad UTAN DRESSING, vilket inte höll i längden i 8an va jag över viktig igen. De jämnade ut sig genom att jag växte på längden och i gymnasiet hade jag en rellativt bra vikt. Då började jag med GI (inte äta kolhydrater pasta ris potatis bröd) och gick ner i vikt tills jag va nöjd...eller tills jag träffade min dåvarande pojkvän. Då blev det mys framför en film med chips och läsk sen gick det utför. Dom åt väldigt mycket grädde i maten den familjen, såser och mycket korv, där är också en bidragande orsak till min vikt uppgång jag fick dåliga vanor. Man äter ju de som ställs på bordet? Idag har jag lärt mig att om det ställs fram korvstroganoff och ris på bordet och sallad så tar jag mer än halva tallriken sallad ungefär 1 del ris och något mindre av korvstroganoffen på de sättet håller jag pro pointsen nere och blir ändå mätt tills jag kommer över något som är enligt min kost en frukt, extra grönsaker eller en grov smäörgås med skinka. I en korvstroganoff, som jag inte äter ofta längre 2 ggr om året kanske som förut va minst en gång i veckan. Jag hade valt ex en middagskorv med mindre fett halt och högre kötthalt, göra såsen på cream fraiche istället för grädde, och ja riset är det inget fel på men då var det portionsstorleken det va fel på de va inte 1 dl ris utan kanske 3 dl. Sen riva ner en morot och en lök i för att dels få i mer vitaminer och sedan "dryga" ut de för grönsaker är "gratis" med vikt väktarna vilket innebär att jag kan äta frukt och grönt och bli mätt utan att räkna en enda pro points.
Såhär såg en dag ut utan problem, tårtan kanske byttes ut mot några fler mackor, kakor eller chips och dipp.
Som jag har nämnt förut så har chips och dipp varit en av mina laster. Förr kunde jag utan tvekan trycka i mig en påse chips och 2 olika dippsåser vilket är 6dl gräddfil och rellativt mycket socker i dipperna och ändå INTE VARA NÖJD! idag äter jag runt 4-6 dl chips och kanske 1 dl dipp när jag väl äter de.
Jag har också lärt mig att vissa saker ska jag helt enkelt låta bli exvis chips och dipp för det där mer begäret tar aldrig slut, det är likadant med mackor framför allt ljust rostat bröd med mycket lätta på. För att undvika dessa "fällor" så köper jag inte hem ljustrost bröd inte chips häller om jag inte gjort beslutet INNAN jag går till affären och att alltid ställa sig frågan "vill jag verkligen ha chips idag"? Och inte stå där framför chips hyllan å bli så sugen så dreglet rinner. Känner ni igen er? De bli väldigt lätt så att chips påsen till slut bara ligger där på tv rums bordet när man kommer hem... konstigt.
Ni får kalla mig knäpp med mina nya strategier för att undvika saker, tex chipsen. Jag går gärna omvägar för att slippa bli sugen på chips. På coop kan jag gå via frukten till mjölken (vilket är de basvaror jag oftast ska köpa) sedan välja korridoren rakt ner mot kassrona och inte förbi köttet, osten, chipsen och sedan brödet. Detta resulterar i att jag inte har tanken på chips när jag kliver in i affären och väljer en annan väg, då behöver inte de där sug efter chips känslorna uppkomma. Så när jag och mamma eller Thomas är och handlar eller någon annan för den delen så försvinner jag ofta, för jag ser en sak som jag verkligen inte bestämde mig för att köpa när jag gick till affären, då ska jag inte komma hem med den häller och väljer spontant en annan väg förbi blöjorna eller sådär.
Jag står ofta vid ex godiset och övertalar mig själv högt "är det värt de" svaret blir ofta "nej" och jag har den styrkan att gå där ifrån.
I alla år har jag hört från "smala" personer att jag har dålig karaktär. Men ni "smala" människor kan slänga er i väggen. Dålig karaktär innebär inte att jag är dålig på att säga nej till godsaker. Vi människor har en mekanism inne i hjärnan som är specifik för varje person vilket innebär att vi är mer eller mindre mottagna för sötsug. Jag kanske har ett enormt sötsug när någon sätter fram en bulle framför mig, medan andra hur enkelt som helst kan vifta bort den. Detta är fakta, så ni som säger att vi "tjockisar" har dålig karaktär - jag hoppas någon någon gång slår till denne på käften.
Det där med att trycka ner andra människor eller som ni "smala" kanske ser det som "jag hjälper ju dig" Hjälper smalisen mig genom att säga att "du har så otroligt dålig karaktär" när jag sitter där med min underbart goda bulle i minnen gjord på riktigt smör. Jag får dåligt samvete och vill egentligen spotta ut den där jävla bullen, rakt i ansiktet på smalisen. Men ursäkta mig... jag är jag en egen människa med en egen kropp. JAG bestämmer själv i vilken sekund jag vill äta bullen eller inte, de innebär inte dålig karaktär. Vad gör smalisen när jag gått hem med dessa bullar som blir över? Kastar? Äter upp själv? Vem har dåkig karaktär egentligen?!
Jag har också märkt att det där omedvetna är mycket mer än jag trott.
En cheescake står hel på bordet, sällskapet börjar ta för sig och till slut är det en bit kvar... Min. Men jag ska vara "duktig" och tar bara halva. Äter upp den. Vi små pratar och sällskapet går hem. Formen är tom och jag diskar upp den och har i huvudet "va duktig jag va som bara åt en halv kakbit" Vi backar bandet!
Min. Men jag ska vara "duktig" och tar bara halva. Äter upp den. Vi små pratar och under tiden små äter jag upp den sista lilla biten som är kvar och genom att jag tar en liten bit i taget, sked för sked så reflekterar inte jag eller min hjärna över detta och när jag väl ska diska formen så... är den tom. Känner ni igen er?
När jag gick med i viktväktarna så visste jag att detta är livslångt. Jag kommer att få räkna mina pro points och skriva upp vad jag äter i dl msk liter eller bitar för resten av mitt liv! Jag måste göra det för att mitt liv ska fungera, andra kanske måste skriva upp hur ofta dom går på toaletten, hålla koll på hur många cigaretter dom röker per dag, om dom druckit tillräckligt med vatten, många skriver också upp hur många repietitioner de gör på en maskin på gymmet - för att ha koll. Jag ser det häller inte som något problem att för varje sak jag äter skriva upp de på en bit papper räkna ut vad jag har kvar att konsumera under dagen hmm svårt? nej!
Just nu känner jag att jag skulle kunna skriva hela dagen, detta är min grej. Jag hoppas med denna blogg att ni kan bli inspirerade genom tips och recept jag lägger upp och att ni hittar eran viktminsknings metod eller eran metod att hålla vikten. Eller bara gotta er i hur idiotiska ideér och tankar som flyger genom mitt huvud, men det är jag och jag måste för att må bra.
Nästa inlägg kommer att handla om varför vissa saker är mer acceptabla än andra, varför står andra och trugar mig att "ta en bulle" "ska du inte ha en kaka" medan min mamma som är rökare inte fråga mig om jag vill ha en cigarett varje gång och tänder sin. Hmm lite att fundera över, sedan det här manligt och kvinligt som är uppe på tapeten.
Till dess, Do a change! Lina